Jag borde verkligen sova med tanke på att jag har skola imorgon. I och för sig börjar min första och enda lektion klockan ett, men ändå. Det är på kvällarna när jag ligger i min säng som jag får tid att tänka och reflektera över livet. Just nu är jag, hör och häpna, lycklig. Ja, jag känner mig så lycklig att jag vill börja gråta. Vet inte vad jag ska göra av denna lycka. Det låter som typisk pms-stadie, och det kanske det är, men det var längesedan jag kände såhär. Det underliga är att det bara kom helt plötsligt, från ingenstans. Nu har jag haft en vecka lov och kanske har det bidragit till att jag är mer lycklig. Lov vilket inneburt mindre plugg, mindre stress. Ja, kanske. Jag kan knappt tro det själv när jag skriver att jag är lycklig. Det är en sån härlig känsla som jag inte vill ska försvinna. Jag vill för alltid känna såhär och jag tänker försöka behålla det såhär också. Det är hur jag hanterar alla hinder och problem som är avgörande för mitt välmående. Jag har det jag behöver. Jag har mig. Jag har tak över huvudet. Jag har familj. En pojkvän som jag älskar. Det finns de som inte ens har något utav det där förutom de själva. Men ändå kan de finna lycka. Sanningen är att det egentligen inte behövs mycket för att vara lycklig. Allt sitter i huvudet. Genom att vara positiv, att älska sig själv, att vara genuin och ödmjuk och samtidigt göra allt med hjärtat så kommer man, tror jag, att finna lyckan. Genom att bara va. Och att njuta av vardagen och göra dagarna så som man vill ha det. Ingen kan leva ditt liv åt dig. Så gör ditt liv till hur DU vill ha det och prioritera dig själv samtidigt som du är ödmjuk. Du är den som kan påverka din egen lycka, så se till att göra det. :-)
"When you are writing the story of your life, dont let anyone else hold the pen"- Anne Frank
Ingenting i hela världen spelar roll just nu. Jag känner mig odödlig och jag överdriver inte ens. Jag vill glida igenom livet såhär. Inga bekymmer, ingenting. Vill inte att lyckoruset ska försvinna för tänk vad underbart det skulle vara att vara lycklig jämt. Men verkligheten är annorlunda. Eller är den det?
Det är på ett sätt sjukt att jag känner mig såhär lycklig. Allt jag tyckte var ett problem är helt irrelevanta. Alla läxor och prov, ja det är mycket, men just nu har jag tankesättet att "allt kommer att lösa sig" och att jag kommer överleva bara jag gör det som gör mig lycklig.
KÄR. En bidragande faktor till varför jag är såhär lycklig just nu kanske är på grund av det. Att jag är kär. För jag vet inte vad jag ska göra med alla dessa känslor. Från att vara totalt nedstämd till överlycklig är flippat. Jag vill inte tänka på framtiden mellan oss men de tankarna är svåra att förtränga. Sedan tror jag inte jag borde förtränga de heller. Jag måste vara en smula realistisk, samtidigt som jag är positiv, tar dagarna som dom kommer, och bara njuter. För det gör jag varje gång jag är med dig. Jag kan inte förstå att jag är kär. Men jag blev det i dig så du är svaret. Ibland behöver det inte vara svårare än så. Allt behöver inte analyseras.
Kär. Ja, det blir väl nåt inlägg om bara kärlek och att vara kär. Komplicerat, men ändå det bästa som finns.
Nu måste jag sova. Natti!
